herreGud! en präst!!
Ikväll var jag med om en lustiger sak. Och lite eftertänkansvärd.
Inom ramen för en delkurs inom ramen för projektet Navet som handlar om gudstjänstutveckling hade hela kursdeltagargruppen inklusive ledare förflyttat sig till Hotell Storforsen - för middag och kursarbete. Samt en mässa vid 21-tiden i kapellet invid hotellet invid forsen.
Efter mässan när alla äntrat minibussar och andra fordon för resa tillbaka till folkhögskolan styrde jag stegen till hotellets reception för att återlämna nyckeln till kapellet vi brukat för mässa. På sagda hotell var ett icke ringa antal Telia-anställda sysselsatta med någon form av slappartad festverksamhet inom ramen för en personalkonferens. Bandet Mosquito spelade inne i restaurangen och utanför huvudingången stod en tre-fyra personer ivrigt sysselsatta med att hämta frisk luft samt i något fall sugandes på eldtutte modell Prince - samt med en viss volym C2H5OH innanför västen.
Jag närmade mig ingången och hörde orden: Kolla! En tomte!
Är man gråhårig och har skägg behöver man inta en överseende attityd till den typen av berusade felaktiga slutsatser.
HerreGud! Det är en präst!! var nästa uppfattningsbara replik*.
Förlåt!! Förlåt!! Så skall man ju inte säga! fortsatte den ½-berusade kvinnan i 35årsåldern.
Vadå? sade jag. Vad är det för fel med tomtar?
Jamen du är ju präst! fortsatte hon i sällskapet. Och fyllde på: Hur lyder dedär Mose-orden? Du vet - de 10?
Vad kommen ni ihåg? sa jag - lärare som jag är.
Inte stjäla, inte dräpa! Men få höra nu! Du kan ju! Hur är de tio Moses-orden?
Kamraterna satt i minibussen men givetvis svarade jag upp mot förfrågan:
Första: Du skall inga andra gudar ha vid sidan om mig!
OK - det kan jag! blev svaret.
Du skall inte missbruka Guds namn - det var där du torskade nyss! sa jag.
Jo, pinsamt nog! sa hon.
Tänk på vilodagen så att du helgar den!
Hedra föräldrar!
Inte dräpa!
Inte Äktenskapsbrott!
Inte stjäla!
Inte bära falskt - alltså ljuga - mot din medmänniska!
Viktigt! sa hon.
Inte ha begär till - alltså vara avundsjuk. Två stycken bud! slutade jag genomgången.
Bra! Tack skall du ha! sa de tre som stod utanför hotellentrén och som där hade stoppat prästen.
Jag gick in, återlämnade kapellnycklarna i receptionen och passerade dem på vägen ut. Vinkade och önskade god natt.
Vem var det? hörde jag någon nytillkommen hotellfestare fråga.
En präst! hörde jag svaret. Skit-cool!
Och jag satte mig i bussen. Fylld av känslan att här borde jag/vi inte åkt. Utan varit kvar. Även om folk var på lyset. Vi borde förblivit närvarande. Bland de drinkare som Herren umgicks med.
Dock var vi trötta och åkte hem.Dock undrar jag: Gol tuppen??
* Möjlig eftersom jag till människors fromma bär prästskjorta. Så att folk kan veta. Och ta fast.
