berlin VI – förslumning

Detta och ytterligare några inlägg har egenskapen "Berlinresa i backspegel". De skrivs inemot två veckor i efterskott och har tre nivåer (minst): Vad som hände, vad som tänktes samtidigt eller någon dag efter händelsen samt slutligen vad som tänks just när inläggen formas.

Också texten i detta inlägg skrevs redan i Berlin med tanke att bli ett blogginlägg. Återges här i den form det skrevs då i kursiverad stil. I slutet ett tillägg idag den 1 november.


Efter förmiddagens guldrumsinfattade föreläsning drog jag och rumskompisen - lärare på folkhögskola i Blekinge - iväg till några kvarter i gamla Öst-Berlin. Hitintills hade vi mött förnyare, segrare eller åtminstone kämpar. Av en händelse kom vi att denna eftermiddag konfronteras med förlorare.


På Rigastrasse hade rumskamraten i jakt på mathak kvällen innan funnit en kyrka duktigt grafittimålad. Den bestämde vi oss för att söka upp för att försöka se, känna och tänka. Väl där fann vi kyrkan öppen men tom. Jag menar nu tom!!


En man stod utanför och följde efter oss in. Han kunde lite engelska och visste berätta att kyrkan var nedlagd. Mycket folk hade fyllt kyrkan tiden innan muren revs. Prästen där hade då verkat bland punkare från DDR-etablissemanget avvikande människor. Kyrkan hade då varit full men nu - "eftersom inga i DDR tror på Gud" - var kyrkan stängd. Han - mannen alltså - var där på typ AMS-jobb för att arrangera om lokalerna till en samlingsplats för långtidsarbetslösa. Han var alltså i ett projekt för sysselsättning. Vad det skulle leda till visste han inte noga.


Det är något vemodigt med sammanflyttade kyrkbänkar täckta av mångårigt damm. Och döda flugor i en dopfunt. Ändå är det naturligtvis sekulariseringens yttersta konsekvenser.


Samariterkirche eller något liknande kom vi att gissa att kyrkan hette. Invid, med samma typ av fasad, fanns ett långskepp som inte var kyrkorum vilket vi först trodde utan troligen sjukhuslänga i två vånningar. I andra ändan av byggnadskomplexet fanns några läkarmottagningar.
Så vi gissade: Typ Samariterhemmet!! Kyrka och sjukhus i ett!! En gång drivet av kyrkan. men inte nu.

Samariterstrasse hette tunnelbanestationen varifrån vi tog oss därifrån, ganska tagna av vad vi sett. Annorlunda än de förnyare, segrare eller åtminstone kämpar vi tidigare mött.





Kvarteren där denna nedlagda kyrka-sjukhus låg i var ganska ruffiga - faktiskt. Bilder visar detta. Via det alldeles utmärkta verktyget Google Earth fick jag fram flygfotot och det vanliga Google gav nedanstående hemsida att besöka för den som kan läsa tyska språket. Automatöversättningen till svenska blev bara så märklig.


Att se, känna och tänka utifrån denna eftermiddag kom att bli en av de viktigaste inslagen från Berlin. På något sätt kom vi "bakom fasaden", bakom det den evangeliska kyrkan torde velat visa, bakom vad vi bestämt oss för att titta på för att få inspiration. Tänkvärt var det!!


På väg till hotellet bestämde vi oss för att inte åka tunnelbana hela vägen utan ta en rejälare sträcka-ut-promenad. Under denna passerade vi några hundra meter från hotellet en annan kyrka och vi kände på dörren. Öppen!! Och katolsk. Kanske därför öppen. I den brann ljus. Och med hjälp av spottar en läcker ljuseffekt i koret. Andaktsfullt. Levande.



www.luise-berlin.de/lexikon/FrKr/g/Galilaeakirche.htm

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0