åren dom går...
Tiden rusar på som om den drivs av Duracell-batterier. Själv märker jag det inte men det är inte skapligt vad det märks på de barn som föddes i förra veckan och i förrgår lärde sig cykla men nu flyttar inte bara från mig och madammen utan rentav från orten.Äldsta dottern - kallad Snuppan och född 1983 - befinner sig stabilt studerande i Umeå. Hon småflyttade efter gymnasiet till Luleå ett år för att sedan dra till London som å-pär. Där var hon tre halvår kunde rimligen inte räknas som ditflyttad. Till hemorten återkom hon för en termin och bodde då vägg-i-vägg med sina föräldrar i det då ännu inte sålda farmor-och-farfars-huset. Detta följdes av flytt till Umeå där hon nu gör fjärde terminen på lärarutbildningen och på något sätt räknar jag henne som utflyttad även om studentkorridorboende inte får mig att anse att hon är inflyttad på allvar någon annanstans.
Hennes lillasyster - Snorvan, född 1½ år senare - tog fyra år på sig för att medelst kryssande mellan olika program genomgå gymnasiet. Hon drog sedan ett år till Norrköping för studier på folkhögskola innan hon återvände till föräldrahuset - observera den ur genusaspekt politiskt korrekta beteckningen. Hemmaboende i ett ½år följdes av liv i egen lya på hemorten i två år under vilka hon utbildat sig till tandsköterska och springvikariejobbat både på mathak och inom handikappomsorgen. Nu - i dessa yttersta tider - har hon sagt upp lägenheten, magasinerat prylarna och drar i morgon till säsongsjobb i Björkliden. Paradoxalt nog känns det som hon flyttar nu och inte när hon flyttade till egen lägenhet för den var ju faktiskt här.
Deras äldre lillebror - Hattifnatten, född 1988 - studentade i våras. Stadigt flickvänsförsedd har han tillbringat hösten i väntan på att i morgon inställa sig vid kungliga nittonde invanteriregementet i Boden för att där gå lumpen. För så låter det nuförtiden bland unga människor: Gå lumpen!! Som om det var en skola. Göra lumpen hette det på den tiden - alltså på min och Röde Orms tid - då det var alla friska svenska mäns levnadsöde att i armén bli karl för sin hatt, vara ett värn mot den lede fi och orsaken till trygg nattsömn för nationens innebyggare
Studier, bortajobb och Lumpen?? Mina småbarn!! Åren dom går...
PS: Lilla lillebror - Heffaklumpen, född 1991 och inte med på bilden - bor dock fortfarande hemma men pendlar till första gymnasieåret i Piteå.
InVANTeriregemente? Haha, det är nog en passande beteckning på dessa kalla breddgrader. Om man å andra sidan begrundar inFANTeri så ligger det helt klart något infantilt över detta att krypa runt i skogen och leka krig. Därmed inte sagt att det i slutändan inte kan vara förenat med viss nytta för både stat och beväring. Själv slapp jag undan med en bussresa till Östersund för mönstring, och efter fullgjorda godkända fys, psyk och IQ-tester konstaterad att "nej, några vapenfria typer har vi inga platser för." "Tack och hej." sa jag och drog till Umeå ett drygt halvdecennium för förkovring. Besöker förresten Älvsbyn idag och imorgon. Konfirmandövernattning på EFS.
Måste tyvärr erkänna att stavningen "inVANTeri" inte var en avsiktlig språklek av den sort jag då och då ägnar mig åt utan i stället faktiskt ett rent tjyckfel - dock som synes inte utan påäng.
Kollade upp det där. Infanteri härstammar mycket riktigt från lat(r)inets ord för barn (infantes), och syftar på de unga män som följde med medeltidens riddare.
