tretti trappsteg

är det mellan entréplanet och första våningen på Haparanda stadshotell. Jag är där för en utlokaliserad arbetsvecka på nytt och denna gång inom synhåll från utlandet. Kanske blir detta föremål för någon bloggande betraktelse vad det lider. Innan finner jag det angeläget att fundera något om vad som under sistlidna helgen hänt.


Gruvraset i Kiruna
är en rubrik som följt oss de senaste dagarna. NSD-länken nedan går till dagens artikel och via den kan man nå andra artiklar som skrivits i den tidningen. PT-artikellänken är också viktig då man genom den kan komma till annat som är skrivet i den tidning som dominerar i det område från vilket dem omkomne kom - Älvsbyn. Den omkomne var född mitt mellan den yngre av döttrarna och den äldre av sönerna vilket gjorde honom känd - om än mest till namn och utseende - av familjemedlemmar.

Många unga
från Älvsbyn har dött i sjukdomar, omkommit eller tagit sina egna liv det sista året. Ovanligt många och jobbigt många. Ambulans- och vårdpersonal har rapporterats slitna av detta. För många av de ungas jämnåriga har det till och från varit jobbigt, mycket jobbigt. För att inte tala om hur det varit för de närmast anhöriga.

Vadan
detta kommer från, alltså funderingar över orsaken till det hela, inställer sig lätt - egentligen väldigt lätt. Det verkar som om människan naturligt och lätt frågar varför? när svåra saker händer, som om man till varje pris måste få någon sorts förklaringar som ger någon form av mening och sammanhang och vad som förefaller vara kaotiskt. Det ofta snabba jakten under parollen Vem är den ansvarige? är ett uttryck för detta. Givetvis är det viktigt att utreda ansvar men ibland tenderar det att bli syndabocksjakt där man till varje pris måste få veta varför - och jag undrar vad detta står för.
Vadan-frågan, alltså om orsaken till saker och ting sker, ställs lätt men är svår att besvara - även om man tar sin tillgång till alla ideologiska och religiösa förklaringsmodeller som finns.

Varthän
detta leder, alltså funderingar över följderna av allt detta inställer sig ochså lätt - men ändå inte lika lätt. På något sätt verkar det lite svårare att fundera över framtiden och hur den kan tänkas bli påverkad än att hitta förklaringar i det förgågna. Och ändå är det framtiden som är som är kvar och som väntar alla som måste leva vidare. Och hur påverkas de ungas framtid och framtids-tankar? Mognad? Förvirring? Förtvivlan? Ödmjukhet? Avtrubbat kallsinne?

Mitt i dessa funderingar premiäråktes slalom om söndagen.
Lokala backen, detta år med snökanoner, var mycket bra.

PS: En elev som för några år sedan gick Svenska kyrkans grundkurs jobbar nu som innan i Kiruna-gruvan. Han har en blogg å vilken han skriver sina tankar. Se inläggen 3:e Februari 2008 och 4:e Februari 2008 på blogglänken nedan. DS.

http://www.nsd.se/artikel.aspx?artid=83257&cat=1&pageIndex=0&arkiv=False
http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=92371&arkiv=False
http://magnusstalnackes.blogg.se/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0