stigstrombergsson

Arbetsplatsen har sportlov denna vecka.
En hektisk tid avrundas med en period av rekreation och ledighet.
Då blir jag sjuk! Snuvig och förkyld med munblodsmaksskapande torrhosta.

Så vad gör man?

Man läser tidningen.
Och finner två insändare a propå förra inlägget. En klok med namn och en hätsk - givetvis anonym. Jättesuck!! Fann också att det är totalkris för Luleå hockey. Jättejättesuck!!

Man spelar dataspel.
Tockna där strategispel med svårighetsgraden easiest så att man inte skall bli stressad.

Man gluttar på internet.
Några bloggar och lite tidning. Via Dag sandahls blogg länkade jag mig till en text som faktiskt kan läsas detta år då man aktualiserar att det är 50 år sidan prästämbetet öppnades för kvinnor. Den är inte helt politiskt korrekt men är ett vittnesbörd av en som var där och en återblick på vad som hände och vad som sades. Tänkvärt. Läs själva på http://kalin.nu/km1958.htm .

Man får telefon från jobbet.
Alla har inte ledigt eller är sjuka så ett visst tankeutbyte blir det angående det besked skolan fått från både lokalförsamling, kontrakt och stift. Beskedet var Vi har inga resurser! - här menas personellt. Det man inte har resurser till är att tillsammans med skolan svara upp mot en förfrågan från Norrbottes fotbollsförbund angående ett kombinerat konfirmations- och träningsläger sommaren 2008. Kanske finns det skäl men en principfråga gömmer sig under själva frågan: Om man inte har resurser att möta önskemål av detta slag - vad i hela fridens dagar skulle man då göra om helt plötsligt 85 i stället för 25-40% av årskullen skulle få för sig att läsa??

Man tycker synd om sig själv.
Jag är man och således döende vid minsta infektion och temperatur på 37,8.

Och man skriver ett inlägg.
Kanske blir det ett till innan dagen är tilländalupen.