stigstrombergsson

Detta inlägg är en renskriven form av de anteckningar jag gjorde under fjällvandringen 2008. Anteckningarna publiceras i efterskott i takten av ett eller två inlägg om dagen.

27/7 kl 08:00

Frukosterade och diskade skall vi strax lämna Nallo-stugan för en ny dags varm vandring. Vi går syd-syd-väst mot Sälka ungefär en mil. Sedan får vi se.

27/7 kl 15:00

Nu har vi rastat vid Sälka-stugorna i ungefär 1½ timme och skall gå vidare längs Kungsleden sydvart. Medan jag kommer ihåg det vill jag bara notera ett dassvisdomsord jag fann här - båset längst till vänster: "Här stönar även den starke!"

27/7 kl 20:45

Nu är varma dagen slut, slut, slut.

Vandringsparet pustar ut, ut, ut.

Tältet står i aftonsol,

i morgon bitti är det trol-

igen i det stekhett!

Med detta egendiktade poem läggs ytterligare en dag ad acta - till handlingarna.

Som antytts av tidigare notiser lämnade vi Nallo-stugan starx efter 8 i morse. Natten i stugan hade varit varm och syrefattig och tämligen fullbelagt. 8 personer fördelade på två alkover ger ganska mycket värme. Och så hade alla lagat mat. Och det var varmt ute. Summan blev att det blev ganska tungt.

Nåväl. Turen gick mot Sälka. Över stock - nej, vänta! ingen stock! - och sten. Och sten. Och ännu mer sten. Fascinerande rasbranter. Och blockterräng. Och områden där tjälen sorterat grovt och finare material till så kallade polygoner. Hur vet jag inte men det såg läckert ut.

Och så kom det! Över en åskam öppnade sig vyn mot Sälka! Tidigare har jag skrivit om storslaget. Detta var störreslaget!! Förskräckligt vackert. Den långsmala bild som pryder varje fjälltursinlägg föreställer detta men gör det inte rättvisa.

Och hela tiden en strid jokk bredvid. Som bara rinner och rinner. Som aldrig verkar få slut vatten. Som fick refrängen i psalm 386 att mala i huvudet. På en söndag!! Wow!!

Läs gärna psalmen i sin helhet. Eller sjung den du som kan. Här är första versen:

Upp ur vilda, djupa vatten

lyfte Skaparn hav och land.

Markens djur och himlens fåglar,

man och kvinna skapte han.

Och så kommer refrängen...

:

Flodens vatten strömmar ständigt,

liv åt träd och ört det bär.

Livets vatten i en dopfunt

vittnar om att Gud är här.

Vi rastade - som redan nämnts - vid Sälka-stugorna och luffade sedan vidare sydvart i ca 7 km till Kuopertjåkka där tältet restes. På platsen finns en liten nöd-stuga med tillhörande dass. Och eftersom jag av någon förborgad anledning redovisar dassklotter väljer jag ett härifrån också - från båset längst till vänster: 1981-01-19. 40 grader kallt!!

Arma krake som satt på dass då!