stigstrombergsson

Idag - måndag - är det igår - söndag - som jag skrev en del om vad jag gjorde den dag som igår - söndag - var igår - alltså lördag. Tycker någon att detta verkar rörigt är det bara att läsa om dethela tills dess man fattar hur det är tänkt. Utifrån en enstaka människosjäls begäran igår - söndag - skriver jag nu idag  - alltså måndag - en fortsättning på inlägget skellefteå-resa om vad jag där pratade om den dag som igår var igår. Utifrån Marias lovsång i Lukasevangeliet skrev jag i slutet av inlägget:

Dessutom kan man konstatera att Bibelns böners prioriteringslista ofta är en annan än den vi har. Vi sätter i våra böner gärna oss själva i centrum, därefter böneämnet och sist Gud men Bibelns böner visar på den omvända prioriteringen: Först Gud, sedan böneämnet och sist bedjaren! Detta kan vara värt att tänka på. Eller...

Efter det funderandet var det dags för en del reflexioner kring poesi/lyrik i allmänhet och biblisk sådan i synnerhet.

Till att börja med verkar det vara så att människans natur är att sjunga, dansa och poeta. Alla folk har gjort det så långt historiskt källmaterial och antropologisk forskning visar. Prosa förefaller vara ett yngre och sekundärt sätt att berätta och uttrycka sig - för att inte tala om vetenskapliga rapporter och utredningar*.

När saker uttrycks poetiskt drar det hos en människa ihop hennes  tankar, känslor, intellekt, vilja, lust till rytm och rörelse osv. När man poesiar tillsammans - sjunger eller läser det någon annan diktat - stärks gemenskapen genom att någons tankar, känslor och situationer får vara ord för flera andra som är i eller förväntas komma i eller bör försättas i liknande situationer som upphovspersonens. Detta var nu inte helt orörigt uttryckt men jag gissar att om läsaren funderar på hur en sång fungerar så ger det en aning om vad jag menar.

Bibelns poesi är inte lika mycket rim och rytm som vår och det lilla som finns av den sorten går ändå förlorad i översättningen till svenska. Parallellismen är i stället ett dominerande poetiskt stildrag - alltså att man säger samma sak två, ibland tre, gången men med olika ord. Du är det skönaste i världen, Du är det vackraste som finns är ett (modernt) exempel.

Bibelpoesi finns liteöverallt i de historiska böckerna som dock mest är på prosa.

Bibelpoesi finns mycketöverallt hos profeterna och i vishetslitteraturen.

Bibelpoesi har egna böcker till exempel Höga Visan och Klagivisorna.

Bibelpoesi är först och främst Psaltaren.

Psaltaren är sammansatt av sånger och böner av olika åldrar och ursprung**.
Det finns psalmer som är

• "hedniska" till ursprunget, adopterade från grannfolken, en del mycket gamla
• skrivna av kungaprofeten David, dock inte alla som är tillskrivna David - ca 1000 f kr
• tempelpoesi knuten till templet Salomo byggde och offerkulten där - 900-500tal f Kr
• "flyktingpsalmer" från Nordriket - 900-700tal f kr
• författade under fångenskapen i Babylonien - 500-400ta f Kr
• från det återuppbygda templets tid 400-200tal f Kr

Psaltaren lades samman för att fungera i templet med dess böner (sju gånger per dag) offer- och högtidsfirande, i synagogorna som var folkväckelsens bönhus in emot Jesu tid samt i hemmen för den dagliga andakten där. På Jesu tid lärde sig judiska pojkar psaltaren utantill i 12-års-åldern. Givetvis tjuvlyssnade pojkarnas systrar när psalmerna traglades och detta innebar att till exempel Petrus och hans svärmor - likt de flesta av hans samtida - hade ett eget exemplar av psalmboken inuti huvudet.

Sett så är Psaltaren den bön- och psalmbok Jesus använde. Om huvudet - alltså Jesus - bad Psaltaren är det väl rimligt att också kroppen - de som genom dopet förts samman med Jesus - gör samma sak.

Sist tog jag upp att man också kan prata om olika typer av psalmer i Psaltaren men att det inte finns ett vattentätt sätt an indela dem i grupper utan flera. Ändå är det vettigt att tala om Lovpsalmer, Kunga- eller Messiaspsalmer, Förtröstanspsalmer, Botpsalmer och inte minst Klagopsalmer. Just denna sista kategori är lika viktig som idag oanvänd. Var tredje Psaltarpsalm innebär att poeten klagar, kvider och uttrycker livets mörka sidor, till och med sitt eget hat, inför Gud***. Får man göra så? Uppenbarligen.

När man ber Psaltaren kanske inte orden stämmer för en själv alla gånger. Tänker man efter finns det nog andra människor orden mer stämmer för och då kan man ju bruka psalmen genom att så att säga be deras bön. Dessutom kan man kring olika psalmer fundera över vid vilka tillfällen i Jesu eller andra Bibelmänniskors liv de kan ha passat in - typ.

Om detta var en bra kursdag må andra ha sin mening.
Att förbereda, genomföra och här relatera något av den har sorterat mina tankar - alltid något.

---

* Historiskt källmaterial typ sumeriska kilskriftstavlor visar också att kassabokföring är ett Ur-åldrigt sätt att på ett ofantligt mindre fantasieggande sätt dokumentera verkligheten.
** Här och i mycket av det andra bygger jag på den mycket innehållsrika boken The Psalms through three thousand years : prayerbook of a cloud of witnesses  av William L. Holladay 1993. Rekommenderas!!
*** Några Klagopsalmer är 5, 6, 10, 22 (som Jesus bad på korset), 31, 35, 51 (samtidigt en Botpsalm) och 139 (i slutet - observera stämningskasten)