stigstrombergsson

Detta är blogginlägg elva om resan till Prag.
Inläggen utifrån resan har snarlika rubriker: Praha + en romersk siffra.

I förra inägget berätade jag att vi kom hem och därför borde rimligen Prag-skrivandet vara över men som synes är så inte fallet. I första inlägget skrev jag att jag skulle i ett antal inlägg att dela med mig något av vad jag sett, känt och tänkt under den kom-binerade arbets- trivselresa som folkhögskolans arbetslag gjort till Prag höstlovet 2007 och att allt skulle bli skrivet i efterskott och märkt av den klokhet som bara den efterkloke besitter. Därför kommer här en efter-reflexion utifrån en detaljupplevelse under sista dagens shoppande.

Tjeckiska språket är minsann inte lätt att komma underfund med på några dagar och irritationen växer hela tiden eftersom man som läskunnig inte klarar av att inte försöka dra ihop bokstavsraderna man ser till ord samt leta efter innebörden i dessa. Visserligen verkar det lättare än polska eftersom det bara går i genomsnitt tre konsonanter på en vokal i stället för fyra eller fem men det blir i alla fall ganska så komplett obegripligt.
Vissa skyltar och butiksnamn går dock att begripa. Vad bokhandel heter hade vi snappat upp från en tvåspråkig skylt där det stod bookstore och knihkupectví och när det stog knihkupectví akademie fattade vi vad det var frågan om och gick in för att titta på den engelskspråkliga delen.

När det gällde böcker om tjeckisk eller böhmisk historia var det ganska tunnsått men när det gällde historier från Tjeckien, Böhmen, Prag osv fanns det massor av titlar: 77 Prague legends, 22 chech legends, Golem - legends of the Ghetto of Prague är några exempel.

Det syntes mig som om man i Tjeckien mer gärna än hos oss berättar sin historia genom att presentera folkets historier och inte är så enkelspåriga som vi i Sverige där vi söker vara upplysningsandetroget historievetenskapliga hela tiden. Det blir som att man skapar ett i någon mån annat historiebegrepp som samtidigt som man har fakta om kontrollerbara hårdvaror som ekonomi, politik, årtal och kungar också drar mot folklivsforskning, litteraturinblickar och folkets kultur där de subjektiva historierna - berättelserna med ideal, hjältar, värderingar och kanske rentav propaganda - också blir grundläggande för själv-förståelsen och identiteten.

Vad detta egentligen spelar för roll vet jag inte men jag gissar att det bland annat leder till en annan värdering av vad som är sanning i historisk mening och vad som anses vara rellevanta fakta rent historiskt. Översatt till våra breddgrader skulle det innebära att till exempel Vilhelm Mobergs romansvit Utvandrarna - Invandrarna - Nybyggarna och Sista brevet till Sverige skulle anses värdefulla för historeförståelsen och inte bara som goda romaner.

Och om man till detta besinnar att Bibelns berättelser är tillkomna före upplysningsfilosoferna och därför är mer historier än historia skulle all kamp om faktiskt sanningshalt vad gäller de allra minsta detaljer i skriften kunna annulleras. Det skulle då innebära att både fundamentalisterna och förbundet Humanisterna skulle kunna slappna av och överge sitt gemensamma tolkningsprojekt kring sant och falskt för att i stället uppfatta historierna just som historier om hur människor och Gud haft att göra med varandra. Att sedan historierna utspelar sig i historien och därför också bär på sanningsvärde rent historiskt är i viss mån en annan sak.

Detta var en helt o-pragig tanke - dock utifrån ett knihkupectví-besök i Prag.