stigstrombergsson

Om några timmar skal jag ratta fordonet nedmot residensstaden för att å dess flygplats hämta min medelst aeroplan dittransporterade madam. Hon har i sitt arbete varit på kurs i kungliga huvudkommunen men förlängt sin vistelse i slask- och blask-riket några dagar besökandes sin moder. Nu är det dags för hennes återkomst - lördagen före Domsöndagen. Det innebär dock inte någon ny tidsålder.

Ändå har en ny tidsålder kanske börjat sistlidna veckan.

Under veckans gång har den elevgrupp på skolan som under höstterminen mest sysselsätter mig varit på retreat utan mig. Jag har således befunnit mig på jobbet men utan de direkta vanliga operativa veckodagsarbetsuppgifterna - alltså lektioner från morgonen fram till ½4 på eftermiddagen med förberedelser, efterarbete, samtal osv. Givetvis har jag inte alla lektionerna i gruppen men många. Till detta kommer ofta också andra kurser, icke sällan på kvälls- eller helgtid. Det normala blir att jag traskar hem mellan ½5 och 5, kanske någon timme tidigare på fredagar, men behöver då inte ägna alltför mycket av min tid hemma till lektionsförberedelser och annat.

Men nu var det alltså en näst intill elevfri vecka - som kunde ägnas åt framtidsfrågor.

Framtiden - jag skriver fortfarande inte om en ny tidsålder - innebär bland annat att jag + en arbetskamrat skall genomföra en helt ny outprovad kurs i Kalix-Haparanda-området under vårterminen. Det innebär att vi skall vara där två dagar i veckan i sju veckor och andra dagar finnas med i samtal och studier via nätet. Tre helveckor skall den utbildningen vara på skolan. Sådant - heter Svenska kyrkans grundkurs i Östra Norrbotten VT-08 och hittas om man klickar på länken arbetet till höger - skall givetvis planeras och då kommer fyra elevfria dagar väl till pass.

Dessutom beslöt kollegiet på måndagen att den Bibelskola Polar som ges vid Älvsby folkhögskola - se samma länk - skall, trots att den idag är liten men naggande god samt utfrån att det finns signaler att fler vill ansluta, få fortsätta under våren. Utmärkande för den kursen är att den inte skall vara för sig själv utan i hög grad vara integrerad med andra grupper, ämnen osv på skolan. Detta skapar en planeringsmateria som inte är helt enkel - om man nu beskriver det på ett norrbottniskt baklängessätt. Fyra elevfria dagar kommer alltså väl till pass.

Och så finns det annat som sker: samtal som förs, bekymrade medmänniskor, sjuka osv och detta fyller väl veckans dagar från ½8 till ½5 ungefär. Men det innebär ingen ny tidsålder. Så är det ju alltid.

I planeringspusslande av den typen att massor med olika trådar skall hållas i luften har jag tidigare tänkt och arbetat och skapat scheman med tabeller i Word som redskap. Att en ordets förkunnare föredrar Word är ju också ganska naturligt. För ro skull provade jag ändå om det skulle bli lättare att knyta ihop alla lösa bollar och bli användarvänligare om jag i stället arbetade i Excel - ett program jag ivrigt, nitiskt och uthållit sökt göra motstånd mot varhelst jag anmodas bruka det. Excel är ett program jag uppfattar mest används för budgetar, faktureringar, offerter och andra vederstyggligheter och jag har tänkt att bästa sättet att inte byråkratiseras eller förledas till att sätta Mammon i fokus är att bojkotta själva programvaran. Att detta sedan påminner om det persika inperiets storkonungars fasoner att hygga huvudet av budbärare som kom med dåliga nyheter inser jag fullt och väl. Att det också liknar det inte speciellt smarta tilltaget att i åsiksmotsättningar blanda ihop sak och person fattar jag också. Vara hur det vara vill med sådant: Jag har alltid flitigt, konsekvent och noggrant undvikit Excel!! .

Nu provade jag - och blev nästan positiv...
En ny tidsålder??
Vem vet.

PS: Det finns talesättssammanblandningar - jag älskar långa sammansatta ord - i inlägget. Två av dessa är medvetna presenter till en kollega, resten är oavsiktliga. DS.

PPS: Jag tänker inte skriva ett långt inlägg om att för några började en ny tidsålder för ett år sedan när kamraten och vänner Inger Aasa-Marklund och hennes dotter omkom i Egypten. Jag hänvisar tillet jag skrev för ett år sedan samt i samband med begravningen en bit in på det nya året. Jag står för allt jag skrev då och tänker på de berörda denna årsdag. DDS.