stigstrombergsson

Söndagen åkte jag slalom - efter att ha varit i kyrkan.

I kyrkan - jo, det lokala religiösa trähuset från tidigt 1800tal som vi brukar frekventera - hörde jag en av de bästa predikningarna jag hört på år och dagar. Jättefint men samtidigt lite trist. Trist eftersom jag som själv brukar predika ofta när jag lyssnar på mina kollegor konstaterar att det jag hör nog är OK fast jag naturligtvis skulle lämnat en del av vad de säger för att i stället säga en del annat. Ibland tänker jag bara: Detdär hade jag gjort bättre! Men denhär söndagen blev jag tvåa - så att säga. Både vad gäller innehåll och framförande. 
Vem var det som pratade? En av de lokala kollegorna.

Sedan blev det slalom med de nya pinalerna på fötterna och jag upplevde att jag åkte som min kompis Stig Strand. Egentligen är han inte min kompis men jag brukar kalla honom så eftersom det retar mina barn. För mer än tio år sedan var vi i Hemavan och i badhuset där råkade jag hamna i samma bastu som Strand. Och som goda bastubadare pratade vi litegrann. Och sedan kallar jag honom min kompis.
För drygt tio år sedan tyckte barnen jag var jättelarvig och i den dag som idag är låter de sig fortfarande provoceras til invändningar när jag pratar om min kompis Stig Strand. Så givetvis fortsätter jag.
Som sagt: slalomåkningen var jättekul.

Om söndagskvällen reste äldsta dotern med tåg tillbaka till Umeå och då givetvis med familjens bils ena nyckeluppsättning i kappfickan. Vad hon skall med de nycklarna därnere fattar ingen.

I Dagens Nyheter fanns på söndagen en intressant debattartikel skriven av den Katolska kyrkans biskop i Sverige tillsammans med en talesman för Pingströrelsen. Artikeln handlade om delar av svensk abortpraxis och var intressant på flera sätt.

1: Än en gång skriver katoliken och pingstvännen sig samman. Förra gången det skedde var i Svenska Dagbladet för en del år sedan med kritik av Svenska kyrkans dåvarande ärkebiskops i deras tycke luddiga teologi om jungfrufödelse, Jesu under etc. Deras artikel kom att bli starten på vad som då kom att kallas Jesus-debatten.

2: De båda ledarna rör om i abortgrytan - något som i svenska debattklimat förefaller vara duktigt ofint och som alltid leder till skarpa mothugg. Så har det blivit också nu att döma av vad många skriver på bloggar och annat. Högerkrafter! Mörkmän! Fundamentalister! Kvinnoförtryckare! Bakåtsträvare!
De starka orden haglar bara här och var uppblandad med enstaka försök till seriöst bemötande.
Och i deras återhållsamma artikel sägs mycket klokt. Läs själv.
www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=621551

3: De uttrycker något som verkar vara något av en politisk påtryckning mot Kristdemokraterna.
Och detta är verkligen att bajsa i det blå skåpet - i alla fall i svenskt debattklimat. Religionen skall inte blanda sig i politiken skallar ropen och det ligger en del i det och det är ganska osvenskt. Att politiken blandar sig i religionen är däremot jättesvenskt. Och att politik och religion inte alltid är åtskilda är Kristdemokraterna och Broderskapsrörelsen exempel på. Trots att de nu kritiserar biskopen och pastorn.
Märkligt är det - sannerligen.

Ett annat märkligt stolleri kunde man läsa om i Kyrkans Tidning förra veckan (länk längst ned). 
Man utreder maxtaxa för kyrkotillhörighet och detta eftersom en del med miljoninkomster tycker synd om sig själva för att de måste betala flera tusen kronor i kyrkoavgift. Gissningsvis rör det sig om ungefär samma miljonstinna fattig-stackare som i höstas inte hade haft råd att betala TV-licensen (se inläggen vandeln för handeln & kul tur i kulturen, PS till företrädares förräderi och ettan kom... från oktober förra året). 
Som tur är verkar biskopar och läronämnd måttligt förtjusta över tanken och deras tanke att en kyrka inte skall ge rika fribrev är en god tanke - sådetså!

Väderleken har nu under några dagar varit betydligt mildare än tidigare - bara ungefär 5 minus. Detta gjorde att jag idag med glimten i ögat påtalade för de väderförebråare jag berättade om i förra inlägget att de nu minsann inte sagt ett dugg. Den spelade besvikelsen kompenserades med två arbetskamratliga kramar.

Nu är det snart Höök - deckare i Luleå-miljö.

http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200702/21/20070221163553_Headline160/20070221163553_Headline160.dbp.asp