stigstrombergsson

Sommaren är nu inne i en intressant fas.

Folk frågar om jag fortfarande har semester och jag - i ledighetsklädsel - svarar: Jag får ingen semester.

Va!! svarar ofta frågeställaren. Får du ingen semester?? Det förvånade ansiket brukar då få en nyans av medlidande.

Nää... fortsätter jag. Jag får ingen semester. Mig prackar dom på ett sommarlov.

Frågaren fnyser, kanske också knyter näven i fickan.

Jag är alltså fortfarande ledig - det är ena ledet i min paradoxala tillvaro.
Vad fyller jag då tiden med?

Mikael Niemi beskriver i sin roman Populärmusik från Vittula - som jag inte läst men sett filmen - den norrbottniske mannen som en spikarneurotiker som får ett nervsammanbrott om han inte under sin ledighet får spika ihop en veranda, renovera ett fritidshus eller liknande. Utifrån tockna kriterier är jag varken norrbottnisk eller manlig. Jag klarar mig så bra utan att ha en hammare eller en pensel i näven.

Så vad brukas sommaren till? Vilka sommarnöjen har jag?
Vad gör jag när madammen börjat jobba ½8-½5, äldsta dottern ockå jobbar samma tider, äldste sonen kör sin morgontidningsrunda mellan ½3 och 5 för att sedan vilja sova ostört till 11 samt yngste gossen, efter att ha varit med kompisar till ½2 om natten också vill sova? 

• Jag surfar på nätet - www.smhi.se är ett ställe jag besöker.
• Jag bloggar lite - som nu.
• Jag plockar bär - 10 liter blåbär igår, ännu inte rensade.
• Jag läser om gamla böcker - mer om det i ett senare inlägg.
• Jag tänker på jobbet - jo, faktiskt.

Jag tänker på jobbet - det är andra ledet i min paradoxala tillvaro

Jag finner mig själv ofta tänka på arbetet i en vid mening.
Med vid mening menar jag att tankarna kretsar kring, förutom skolan och dess verksamheter och mina uppgifter i det sammanhanget, Guds rikes öden och äventyr i allmänhet. Det blir tankar kring gudstjänstliv, ungdoms- och konfirmandkontakter, teologi, OAS-möten, ekumenik och så vidare i det oändliga.

Eller är sådana tankar tankar inte på jobbet utan på uppdraget - uppdraget att vara präst?
Präst är jag ju nämligen alltid, vare sig jag stämplat in eller inte. Och som präst är ju uppgiften att bygga församling, att verka för Guds rike bland människorna. Och göra det av hela mitt hjärta, med all kraft och allt mitt begränsade förstånd. Alltid - vare sig jag stämplat in eller inte.

Det här med att vara präst blir då ungefär som att vara gift. Man är det jämt - åxå när madammen stack till fjälls ensam en vecka eller när jag nästa vecka reser till Polen. Vi är ju gifta ändå - fast vi inte är på samma ställe och gör samma saker. Men vi har uppdraget att höra ihop och då tänker vi ju på varandra, till och med resonerar med varandra andre inne i skallen. Och det är som både naturligt, rätt och riktigt.

Och då blir det också som naturligt, rätt och riktigt att som präst leva i paradoxen Samtidigt ledig och i full verksamhet - vad det skulle bli på latin har jag ingen aning om.

Nu skiner solen och det är jättevarmt. Därför tar jag tankarna med mig till badstranden - för första gången denna sommar.