stigstrombergsson

Här rapporterar jag från Polen dag för dag. Inläggen kommer att kompletteras med bilder sedan jag kommit hem och kan redigera dem något innan publicering. Detta är fjärde inlägget. Bilderna lades till den 25/8 tillsammans med några små korrekturändringar.

---

Den fjärde dagen av min Polenvistelse innebar något av en time-out, i alla fall från direkta akiviteter knutna till nazistiska förbrytelser, massotrotning av människor osv. Pausdagen var ganska välbehövlig och vi for med buss till Krakow i avsikt att besöka de historiskt äldsta och viktiga centrala delarna av staden (som i sin moderna helhet är ungefär lika stor som Göteborg).

Krakow är alltså det medeltida Polens huvudstad och var centrum för den centraleuropeiska stormakt som tillsammans med Litauen sträckte sig från Östersjön till Svarta havet. Det som då vara staden motsvaras hemma av Gamla Stan i Stockholm men min upplevelse är att Krakow då får lite av storlek XL. Dessutom har staden påverkats mer av renässans och andra kulturella strömningar än fallet Stockholm. 

Det var varmt, mycket varmt och väldigt varmt! Samt kvalmigt, kladdigt hett och kav lugnt!
Fyllda av målmedveten tapperhet traskade ändå vår grupp en kort gemensam vandring mellan Maria-katedralen och kungliga slottet innan de flesta med extas lysande ur ögonen började shoppa.

Själv är jag dock av en måttligt shoppande natur. Förutom att jag tycker det är omanligt är jag helt enkelt för snål för att handla en massa saker jag inte egentligen tänkt köpa. Jag finner också hos mig själv och i min själ en särskild skepsis när det gäller att göra av med främmande valutor. Detta kan tyda på att jag inte riktigt litar på mina färdigheter i multiplikation och division när det gäller att att skatta vad främmande utgifter blir i svenska prasslande sedlar och klingande mynt. Samtidigt är min matte helt OK - jag kan till och med räkna både med ⅔ och i % men hur som helst handlar jag måttligt. Men tittar desto mer men givetvis då inte på sånt man skulle kunna köpa utan i stället på annat.

Jag tittade således på två saker: Kyrkor och Folk (detta lät nästan som titeln på den teologiskt väldigt konservativa tidskrift jag då och då kommer över och i de sammanhangen läser som en god lektion i politisk inkorrekthet - slut på parantesen). 

Kyrkor var alltså det ena jag betittade och i de flesta fall blev det just be-tittande det blev frågan om. Visserligen tycker jag om att noga titta på olika detaljer, symboler och annat samt ihärdigt fotografera allt sådant men det bjuder mig emot att göra sådant när människor är i kyrkorummet försänkta i bön. Då smittar snarast deras exempel så att jag tittar litegrand och tar en stund till andakt för egen del. Då det i Krakows centrum finns så många kyrkor att sångtexten Jag kan icke räkna dem alla får en tillämpning kunde jag bara be-titta några.
I Franciskaner-kyrkan fanns det minst en bedjare på ungefär var fjärde bänk samt många i ett avskiljt rum vikt för tillbedjan av Sakramentet, alltså andakt inför nattvardsbröd som funnits med i samband med en mässa och därmed blivit bärare av Jesu kropp.
I Dominikanernas kyrka rakt över gatan var det mycket folk eftersom en gudstjänst avslutades ungefär när jag kom in. Många var sedan kvar och deltog när munkarna som bor i klostret i anslutning till kyrkan bad den bön ur Tidegärden man ber klockan 12 ungefär.
I Maria-katedralen - som bilden trots förbud är tagen i - kunde man gå omkring men vissa gångvägar och delar av kyrkan var öppna bara för dem som satt i en hyfsat lång kö för att få gå till bikt. Bedjande och ljuständande gamla, vuxna, unga och barn fanns överallt och fotografering kändes - förutom att den var förbjuden - rent opassande. Också där fanns ett rum för tillbedjan av Sakramentet.
I Petrus-Paulus-kyrkan - betydligt mindre än de andra - bad folk. I Sankt Andreas-kyrkan likaså. Till och med i den minsta, kanske 80 kvadrat stora Sankt Adarberts kyrka på Stora torget, stod några på knä. 

I det läget började jag - som efter att ha varit med konfirmander på Gotland blivit en fena på att fotografera bilder och symboler i kyrkor - faktiskt misströsta lite. Ingenstans - och nu hoppas jag min illmariga ironi uppfattas rätt - gick det att plåta eftersom en massa fromma människor var ivägen.
Men just i det ögonblicket av icke-katolsk misströstan fann jag kyrkan som var tom på folk och där jag kunde vifta med kameran. Den innehöll å andra sidan inga intressanta bilder aller annat att fotografera och var Sankt Martins kyrka - Krakows enda protestantiska.

Och jag frestas att slutsatsfråga:
Är katolska kyrkor är bönens hus för bönens människor och protestantiska kyrkor tomma hörsalar för döva öron - typ? 

Folket var det andra föremålet för mitt tittande. Det var mycket folk.


Massor med folk var det eftersom Krakows medeltida kärna är en turistmagnet av klass. Sådan miljö är alltid lite besvärlig när man kommer från ett litet ställe där man bott under många år. Hemma lönar det sig att titta noga på folk då sannolikheten att man skall möta någon man känner är stor. Samma stirrnings-intensitet på en stor turistort blir rent tröttande och dessutom tämligen fruktlöst. Jag hittade inte ens mina kompisar på avtalad tid och avtalad plats även rekonstruktionen efteråt gav vid handen att vi bör ha stått ömsesidigt intensivt spanande ungefär 15 meter från varandra.
Folktittandet ger dock många internationella intryck. Och spännande intryck. Dessutom också ett kyrkligt intryck då det pilade omkring nunnor liteöverallt.
Ett besök i ett snabbköp skapar alltid en inblick hur folk lever eftersom man då får syn på varu-utbudet, priser osv. Den exursionen visar att det inte är helt olikt hemma. Frimärken kunde dock bara köpas på Posten - inte i kiosker och andra affärer - och Postkontoret var inte lätt att hitta. 

Kvällspasset ägnades åt promenad till de judiska kvarteren - betydligt mer tättbefolkade före Förintelsen - för middag med musik på en musikrestaurang. Mycket god mat. Trivsamt. En av ungdomarna berättade att den restaurangen förekommer som miljö i filmen Schindlers list men i och för sig då som apotek. 

Under bussresan tillbaka till Oswiecim tänkte jag: Detta var en bra dag. Med annorlunda intryck och lite vila. Samtidigt dock en tankedag eftersom mycket av vad vi pratat om med varandra vid matbord, under bussresan osv har varit upplevelserna de två läger-vandringsdagarna. Det blev liksom vila och fördjupning ihop.