stigstrombergsson

Shalom alechem! Salam aleykum! 
Här kommer mitt första nyhetsbrev från min tjänstgöring som ekumenisk följeslagare i Israel och Palestina. Jag har blivit placerad i Betlehem. Denna första tid har vi emellertid tillbringat på utbildning i Jerusalem. Således handlar inte denna artikel specifikt om Betlehem, utan skildrar mitt möte med Eitan Diamond, som arbetar på den israeliska människorättsorganisationen B?Tselem.  

Skapade till Guds avbild 

?Ett stort problem i den israelisk-palestinska konflikten är många israelers omedvetenhet om vad som faktiskt pågår?, säger Eitan Diamond, som arbetar på den israeliska människo-rättsorganisationen B?Tselem. B?Tselem startades 1989, under den första intifadan, för att bland den israeliska allmänheten sprida information om hur mänskliga rättigheter efterföljs i Gaza och på Västbanken och därigenom sätta press på makthavarna. ?Även om vi är en sekulär organisation har vi valt ett religiöst namn?, berättar Eitan vidare. ?B?Tselem betyder ?till avbild?, eftersom vi menar att alla människor, israeler såväl som palestinier, är skapade till Guds avbild.? 

Du växte upp i Sydafrika. När du var sex år bosatte sig din familj i Israel. Du ler ironiskt åt det faktum att dina föräldrar valde att flytta till ett land, som du anser har utvecklat ett likartat apartheidsystem som det sydafrikanska. 

?Nyckelordet och strategin för Israel i konflikten är separation. Ett tydligt exempel är naturligtvis muren. Ett annat, som inte så många känner till, är vägnätet?, säger Eitan med en viss uppgivenhet i rösten. I Osloavtalet 1998 delades Västbanken in i tre zoner, A, B och C. Zon A är palestinskt kontrollerade områden och består av 11 mindre ? öar?, vilka motsvarar 18 % av Västbanken. Till denna zon äger inga israeler tillträde. Zon B, som består av 120 ?öar? (= 22 % av Västbanken), kontrolleras gemensamt av israeliska och palestinska myndigheter. De resterande 60 %, zon C, som kontrolleras av Israel består främst av bosättningar och ett vägnät som förbinder dem med Israel. Detta väl utbyggda vägnät, som skulle kunnat underlätta för palestinierna att ta sig mellan sina spridda ?öar?, är helt eller delvis förbjudet för dem att använda. Istället tvingas de att ta långa omvägar på dåliga slingriga vägar. ?Det är en form av apartheid?, säger Eitan med eftertryck. 

Under Din värnplikt tjänstgjorde du i Gaza. Ni fick order om att skjuta alla palestinier som försökte ta sig ut från det ockuperade området. Du kunde inte lyda den orden. Du hade aldrig trott att du under din tid i lumpen skulle bli ombedd att bryta mot internationell lag. Från den dagen började du din kamp för mänskliga rättigheter bland israeler och palestinier. 

?De flesta israeler är inte medvetna om att de kommer att bryta mot internationell lag under sin tid i lumpen?, förklarar Eitan. Enligt internationell lag är det förbjudet att ha civila som mål i militära åtgärder. ?Sedan 2000, när den andra intifadan startade, har 3300 palestinier dödats på de ockuperade områdena. 1800 av dem deltog överhuvudtaget inte i något upplopp. Soldaterna sköt för snabbt. Palestiniernas liv är alltför billiga?, säger Eitan sorgset. Under samma period har närmare 700 civila israeler och drygt 300 israeliska soldater och poliser dödats.  

När du berättar för andra israeler vad du arbetar med blir du illa omtyckt av många. De har svårt att acceptera att du som en av dem också kan stå på palestiniernas sida. Liksom du känner de alla någon som skadats eller dödats i en självmordsattack och en rädsla för att själv drabbas finns ständigt. I denna ständiga rädsla för sin granne tycks det vara svårt att se palestinierna som Guds avbild. Rädslan gör att många israeler sätter på sig masker som döljer deras egen gudomlighet: deras omsorg och deras medmänsklighet. Bakom rädslans masker kan fruktansvärda brott begås. Bakom rädslans masker separeras människors världar. Men bakom rädslans masker finns alltid avbildligheten ? B?Tselem? 

Madeleine Dahl, ekumenisk följeslagare i Betlehem