stigstrombergsson

Idag har jag också varit trött så det verkar vara min lott här i jämmerdalen fast idag har orsaken varit konkret. Yngste gossen - kallad pappas lille tomtenissegubbegris - skulle 0520 i morse överlämnas till handbollslagets bussresa till Sikeå. Det var alldeles förfärligt tidigt och kallt så fördärvat - minus 30.
Väl hemkommen till bostaden gav jag inte efter för svagheten och kröp till kojs igen utan plågade min lekamen med att skriva en lång redogörelse till min handledare i Uppsala och berättade om mina litteraturstudier inför uppsatsskrivandet. Jag redogjorde för böcker jag läst, vad jag tänkt kring dem osv så något av en hemtenta blev det. Handläggaren har inte lagt denna uppgift i mina händer utan den var helt självpåtagen i förhoppningen att han skall konvertera brevet till att vara i någon form tenterade poäng.
Sedan skrev jag ett avsnitt på min uppsats och var således gräsligt kreativ de fyra timmar det dröjde innan familjen började röra på sig och stöna över utetemperaturen.

Veckan som gått bloggade jag inte, i vart fall inte på min egen blogg. I stället hamnade jag i argumentväxling på en annan blogg - http://fredriknorberg.blogg.se . Den bloggägaren och jag är bekanta så jag tror vi förstår varandra någotsånär men ett par andra som jag inte känner och som inte känner mig hade den fantastiska förmågan att av några rader på nätet både bedöma mig som en teologisk kappvändare och en som gör människan till Gud. Sånt gör mig trött, oändligt trött. Jag förstår inte den typen av fantastisk klärvåjans.

Ambassaderna brinner utomlands - främst danska. Cyniskt använd demokratisk tryckfrihet på Jylland har sårat och provocerat våra muslimska medmänniskor. Nid-karikatyrer av Profeten är väl knappast det bästa sättet att man fram förtroende samtidigt som man håller trupper i Irak och för en ganska antimuslimsk debatt i folketinget.

Torsdag var jag i Uppsala med anledning av mina studier. Där fick jag under en föreläsning om metodfrågor i missions-historia-forskning lära mig rubrikens ord. Det är faktiskt ett ord. Det är på indianspråket nahuatl talat av ett folk som kallar sig nahuas fast spanjorerna gav dem namnet azteker. Vi har fem låneord från det språket: tómatl, chílli, chocólat, cacáhuatl och ahuácatl - det sista är avokado. Ordet i rubriken betyder ordagrant gul gud-avföring fås-att-komma-fram-plats som en vana. Och vem som helt fattar rebusen - guldgruva alltså.