stigstrombergsson

Det var många år sen sist en sommarvecka ägnades åt att man lastad med ryggsäck, tält, sovsäck, spritkök och allt möjligt annat traskade i fjällen. Det var sådant som vi kunde ägna sig åt i barnlöshetens tidevarv innan ettan, tvåan, trean och fyran kom åren 1983-1991. Nu var det dock dags att se om tanten och farbrorn skulle palla. 
Det blev en god tur, dock inte typisk. Vädret var hela tiden nästan för bra.

Försedda med ovanstående packning for vi, det strävsamma paret samt de två sönerna, till Abisko för att därifrån vandra den tur, synliggjord på vidstående kartskiss. 
Resan anträddes på måndagen i stekande värme i en bil som hela sommaren saknat fungerande luftkonditiovädring. Tisdag morgon (vädret detsamma) startade förflyttningen till fots – fast de första 600 vertikala metrarna åkte vi lift. Tältning blev det på kvällen och dag två vandrade vi vidare under samma förhållanden men utan lift. Vi nådde landets högst belägna restaurang – Låktatjåkkastugan – där en kopp the, en kopp kaffe, två läsk och fyra våfflor gick på närmare trehundra spänn. En bit därifrån tältade vi i två nätter så den tredje dagen ägnades åt en toppbestigning - fortfarande i värme. Fjärde dagen – den varma fredagen – var sista etappen ned till Björkliden varvid fordonet hämtades och vi for hem.

Så kortfattat och enkelspårigt kan en fjälltur beskrivas. Och samtidigt skulle man kunna skriva hur mycket som helst. Dessa dagar, då inget verkar hända, då det saknas tidning, dator, radio, TV, telefon, folk blir på ett märkligt sätt helt fyllda av upplevelser. Där finns de fantastiska vyerna, de små små små blommorna, kungsörnsparet på jakt, stenar av alla format och färger, intressanta möten med andra vandrare, 188 tagna bilder, förnimmelser av muskelvärk i anatomiska delar man inte visste man hade kvar, samtal med madammen man känner så väl att man tror man inte har något mer att säga varandra, ens egna funderingar som blir så skarpa när de synkroniseras med gårytmen, osv osv. 

Alla borde ges möjligheten att göra detta. 
Och de som inte vill borde tvingas!