åsiktsbrytning & ansiktslyftning
Under rubriken Burell fick däng för en knapp vecka sedan skrev jag en del om diskussions- och åsiktsbehandlig i kyrkan och formulerade en och anna åsikt kring hur det pratades, hur det tegs och hur det röstades.
Massmedialt var frågan om huruvida välsignelse och förbön för människor som ingått partnerskap skulle få en fast form införd i Kyrkohandboken, alltså den officiella manual efter vilken man firar gudstjänster etc i Svenska kyrkan. Frågan är delikat eftersom Kyrkohandboken har status av lärodokument i kyrkan.
Det följande resonemanget kan verka vara fin-lir men kan ändå vara värt några rader.
I vanliga fall när man skall göra förändringar i Kyrkohandboken skickas förslag ut på remiss till församlingar. Det är ett diskuterande och ett filande på formuleringar, en massa åsiktsbrytning, just för att Kyrkohandboken skall uttrycka Svenska kyrkans tro och lära.
Denhär gången gjorde man inte så. Visst har frågan om hur kyrkan ställer sig till samkönad kärlek varit på tapeten länge. Det har kommit rapporter, hållits hearingar osv men av församlingarna arrangerade öppna samtal på gräsrotsnivå bland dem som tillhör kyrkan har man ännu inte hunnit/vågat. Ett remissförfarande har inte heller ägt rum. Men - och nu kommer det märkliga - läran att samkönad kärlek kan välsignas togs på en gång i och med ändringen i Kyrkohandboken . Och det tillvägagångssättet är märkligt.
Och resultatet är tydligt: Fastän beslut hur kyrkan teologiskt ställer sig till samkönade relationer inte är taget togs beslutet. Och många menar det är en bra kyrklig ansiktslyftning. Andra menar att denna ansiktslyftning, som så många andra ansiktslyftningar, ger ett spänt och konstlat utseende. Det är inte kyrkans naturliga utseende att frigöra sin teologi om sexualitet från det Skapare gjorde i begynnelsen när han skapade människor till man och kvinna och äktenskaplig relation.
Ett annat resultat är också tydligt: En prästs vägran att acceptera samkönade relationer är politiskt korrekt. Vigselförättare får ju avstå. Så nu är också det en del kallar uttryck för homofobi godkänd från kyrkans högsta - förlåt näst högsta - instans.
Och ett tredje resultat måste ju bli den uppenbara konsekvensen: Alla frågor om hur man ställer sig till samkönad kärlek försvinner för gott från antagningsdiskussioner, anställningsintervjuer, biskopsutfrågningar osv. Alla uppfattningar är ju godtagna och frågan om vad man anser blir lika intressant som frågan om man är höger- eller vänsterhänt.
Framtiden får väl visa om man drar denna uppenbara konsekvens av höstens beslut. Eller om man inom några år ger sig in i en process av åsiktsbrytning riktad mot dem som enligt kyrkans ordning begagnar sin rätt att inte använda alla ordningar i Kyrkohandboken.
Massmedialt var frågan om huruvida välsignelse och förbön för människor som ingått partnerskap skulle få en fast form införd i Kyrkohandboken, alltså den officiella manual efter vilken man firar gudstjänster etc i Svenska kyrkan. Frågan är delikat eftersom Kyrkohandboken har status av lärodokument i kyrkan.
Det följande resonemanget kan verka vara fin-lir men kan ändå vara värt några rader.
I vanliga fall när man skall göra förändringar i Kyrkohandboken skickas förslag ut på remiss till församlingar. Det är ett diskuterande och ett filande på formuleringar, en massa åsiktsbrytning, just för att Kyrkohandboken skall uttrycka Svenska kyrkans tro och lära.
Denhär gången gjorde man inte så. Visst har frågan om hur kyrkan ställer sig till samkönad kärlek varit på tapeten länge. Det har kommit rapporter, hållits hearingar osv men av församlingarna arrangerade öppna samtal på gräsrotsnivå bland dem som tillhör kyrkan har man ännu inte hunnit/vågat. Ett remissförfarande har inte heller ägt rum. Men - och nu kommer det märkliga - läran att samkönad kärlek kan välsignas togs på en gång i och med ändringen i Kyrkohandboken . Och det tillvägagångssättet är märkligt.
Och resultatet är tydligt: Fastän beslut hur kyrkan teologiskt ställer sig till samkönade relationer inte är taget togs beslutet. Och många menar det är en bra kyrklig ansiktslyftning. Andra menar att denna ansiktslyftning, som så många andra ansiktslyftningar, ger ett spänt och konstlat utseende. Det är inte kyrkans naturliga utseende att frigöra sin teologi om sexualitet från det Skapare gjorde i begynnelsen när han skapade människor till man och kvinna och äktenskaplig relation.
Ett annat resultat är också tydligt: En prästs vägran att acceptera samkönade relationer är politiskt korrekt. Vigselförättare får ju avstå. Så nu är också det en del kallar uttryck för homofobi godkänd från kyrkans högsta - förlåt näst högsta - instans.
Och ett tredje resultat måste ju bli den uppenbara konsekvensen: Alla frågor om hur man ställer sig till samkönad kärlek försvinner för gott från antagningsdiskussioner, anställningsintervjuer, biskopsutfrågningar osv. Alla uppfattningar är ju godtagna och frågan om vad man anser blir lika intressant som frågan om man är höger- eller vänsterhänt.
Framtiden får väl visa om man drar denna uppenbara konsekvens av höstens beslut. Eller om man inom några år ger sig in i en process av åsiktsbrytning riktad mot dem som enligt kyrkans ordning begagnar sin rätt att inte använda alla ordningar i Kyrkohandboken.
Kommentarer
Trackback
